När jag nu är inne på min evighetsvecka med denna förkylning så är det något jag saknar mer än något. SPRINGA! Detta skulle jag aldrig sagt för fem år sedan, men jag har blivit så förälskad i att springa. Det är så skönt och man mår bra i hela kroppen. Välmående. Endorfiner som rusar i hela kroppen. Åh vad jag längtar, åh vad jag saknar.
Men istället just nu så har min man strängt sagt till mig att lägga mig i soffan och vara här tills jag blir frisk. Oj vad svårt det är att hålla! Det är så mycket som ska göras och kanske en hel del som jag faktiskt vill göra.
Det pirrar i magen när man tänker på framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar