Fight the fear

Hur många har någonsin drabbats av rädsla, ångest, stress inför något som du tänker eller ska göra? - Raise your hand!
Hur många av er som kanske läser denna blogg har någon gång blivit nästan lamslagen, paralyserad över något som ni ska göra? Och där tiden innan, då med rädsla eller ångest, faktiskt vart jobbigare än själv saken du ska göra?
I kyrkans värld brukar man prata om något som kallas fruktan, som enligt Wiktionary definieras and I quote som "en stark, okontrollerbar, obehaglig känsla som orsakas av faktisk eller upplevd fara eller hot."
Alltså en känsla, som bygger sitt bo i vårt sinne, och som med sina iskalla fingrar kan nästla sig fast där och suga ut all energi och livsglädje.
Jag har upplevt den flera gånger i mitt liv, och man blir så lamslagen av den. Allt från att förflutna erfarenheter ska upprepas, till att någon som står än nära ska dö hastigt.
Det är tar så mycket onödig energi och glädje som man skulle kunnat spendera på något bättre!

Idag lyssnade jag på en fantastisk predikan av Andreas Nielsen - The fight before the fight.
Jag gillar sättet han talar - enkelt, ärligt och rakt!
Rekommenderar starkt att lyssna på den, den talar verkligen rakt in i ens själ.
Några saker som jag speciellt fastnade för var:

1. FEAR - False Evidence Appearing Real
Alltså fruktan/rädsla är falska bevis som upplevs som verkliga!
Jag menar det är ju SÅ sant, hur många gånger går man igen ett möjligt scenario i ens huvud som inte ens har hänt än eller som kanske aldrig kommer att hända.
Detta ska bli ett av mina motton, om kan kalla det det. Upprepa det när fruktan rycker tag i en, säg "hej, du är inte verklig, jag tänker inte lyssna på dig"

2. Fruktan kan bara ersättas med frid
Visst det är kanske enklare sagt än gjort att bli av med fruktan, men jag vägrar att tro att det skulle vara OMÖJLIGT!
Andreas berättar att det som besegrar fruktan är frid. Men vart får man då frid ifrån?
Jag tror att det bara finns ett sätt att få verklig, hållbar frid och det är från Guds lifechanging kärlek!
Hans faderliga kärlek till ALLA människor. Oavsett om du tror på Jesus/Gud eller inte så älskar Gud dig, visst du det?
Jag har hört någon gång att Gud säger 365 ggr i bibel "Frukta inte, jag är med dig". A.k.a. min kärlek är med dig. Han säger det alltså en gång om dagen till dig, hela året om!
Han kan ge dig frid, så umgås med honom. Lyssna på lovsång, läs Hans ord (bibeln), eller bara prata med honom.
Som Andreas säger i sin predikan - Lovsång trycker ut fruktan. Den lämnar inget rum för fruktan!

Jag har i alla fall bestämt mig att ta upp kampen emot fruktan! Är du med mig?

Restart

Inspiration.
Ibland finns den där, ibland så försvinner den.
Nu har jag åter igen lite inspiration och jag hoppas den ska räcka ett tag.
Jag saknar att skriva.
När jag var mindre kunde jag skriva långa noveller, sen var det som om det bara försvann och ett par rader blev en utmaning!
Under åren har jag funderat på vad det beror på.
Avsaknad av kreativitet? - Troligen inte.
Avsaknad av inspiration? - Absolut till viss del.
Prestation och perfektionism? - Spot on!
Alla vill ju göra sitt bästa, men när man lägger press på sig att göra sitt bästa i allt så förlorar man fort  kreativitet, inspiration, och most of all ork.
Så nu kör vi en restart. Utan prestation och perfektionism.
Men med massa kreativitet och inspiration!
Ett steg i taget, japp, that's all it takes!

Solsken och solbränd

Det är den här tiden på året då jag känner mig som vitast. Man ser nästan ut som ett spöke! Åh vad jag längtar till att bli lite brunbränd och man kan ha klänning, kjol eller shorts. Ballerinaskor! 

Det närmar sig. 

Förra året var vi i Rom med mina föräldrar och firade deras 30-årig bröllopsdag. Det var en mysig stad med sina antika byggnader och små gator. Ett ställe jag rekommendera att åka till! Lätt att jag ska åka dit igen. Allt man ville kika på låg inom gångavstånd. Perfekt stället för en weekend! 

Brunch with the ladies

Precis hemkommen från en go brunch med några härliga vänner. American pancakes! Perfekt en helt vanlig lördag förmiddag. Med massa bär. Mums! 

Märkligt när man vaknar och upplevt vårens första solstrålar, och sedan ser marken täckt av snö. Det är då jag drömmer mig bort till en strand, med palmer, sol och turkost vatten. Det är då man saknar St. Kilda Beach i Melbourne. En solig dag vart det fullt på stranden och inte mycket plats över. Människor som åkte skateboard, människor som satt på cafeet bredvid och umgicks. Människor som badade, och en del som försökte sig på att surfa. Även om det inte var så pass stora vågor där, jämfört med Bondi Beach i Sydney. 

Time flies

Min mormor brukar alltid säga att tiden går fortare ju äldre man blir. Något jag inte alls kunde hålla med om när man var mindre, och väntan på en födelsedag eller julafton var olidligt lång.
Men det ligger något i det hon säger. Nu, 25 år gammal, så kan jag till viss del ändå hålla med om att tiden går väldigt fort. En vecka är ju ingenting! Idag är det måndag och snart är det fredag igen. Är det därför man får så mycket rutin på sitt liv att tiden går fortare, eller är det som ordspråket säger att tiden går fort när man har roligt?

Long time

För ett tag där trodde jag inte att jag skulle någonsin skriva här mer. Jag tänker varför egentligen? Det är ju ingen som läser så mycket bloggar nu för tiden, eller? Hursomhelst så bestämde jag mig ändå för att göra ett inlägg.

Så vad händer? Ja, jag och H kämpar på med vårt examensarbete. Ska bli så skönt när det är färdigt! Tänk att vi har pluggat i hela FYRA år! Det är ju helt galet om man säger så.

Jag älskar när man märker att våren börjar komma. Jag hoppas att det riktigt tar fart snart! Solen, jag har saknat dig! Jag är ingen vintermänniska, förutom runt jul då snö och kyla är ett måste. Något som klasskamraterna i Melbourne inte alls höll med om. Nej, för dem var det sol, hetta och bad som gällde på självaste julafton. Stackars jultomten! Eller han kanske åkte vattenskidor med alla julklappar?

Tänk att det är över ett år sedan vi kom hemifrån Melbourne. På något sätt känns det som en evighet sen och som om det var igår på samma gång! En sak är i alla fall säker, och det är att jag saknar stället.

Picnic in the sun

Att det är så här vackert och varmt väder i april är ju ett undantag när det gäller Sverige. Men absolut ingenting att klaga på. Jag tror att vi går emot ett varmare klimat, med milda vintrar och heta somrar. Det skulle falla mig smaken.

I söndags överraskade jag V med en picknick och bilden ovan får beskriva stället vi var på. Jag som är lite svag för vackra utsikter smälte av denna, belägen några mil utanför Nydala. Så sagolikt vackert! Trots att jag älskar att resa och se ny landskap så har Sverige många guldklimpar som man inte kan finna någon annanstans.

Idag kom min nummerlapp till Vårruset som skjuts av nästa vecka. 5 km runt sjön i Växjö med mor. Det är något att se fram emot, helt klart!