Kärlek. Vad är det? Det är något som finns överallt. I familjer, mellan goda vänner, mellan människan och Gud och mellan kvinna och man.
För vissa är det något som gör ont. Då man lever med ett litet hopp om att någon gång få den som man vart kär i så länge, trots att man vet att den personen inte alls känner likadant.
För andra är det något underbart! De är i ett lyckligt förhållande och varje dag är nästan som en dans på rosor.
För de flesta tjejer är det en saga man drömt om sen man var liten. Hur allt ska gå till, hur allt ska ske. Allt ifrån då han med stort H ska kämpa för att vinna dej med blommor och choklad och bara andas romantik till att få stå i en vacker, vit klänning och det glittrar av lycka i hela luften.
Man såg som liten flicka alla teckande filmer om prinsessor som askungen och jasmine som i slutet fick sin prins, som kom ridande på sin vita häst efter att ha befriat henne från hemska häxor eller troll.
När man blev äldre var det kärleksfilmer där det alltid var snygga killar med, som var gentlemän på hög nivå. Pretty woman, A walk to remember, Maid of Honor, Titanic.
You name it!
Jag, Lina Edge, var en av dem. Jag och mina vänner såg ofta kärleksfilmer på helgerna och det som spelades på datorn var kärlekslåtar. Om dagarna fantiserade man om hur det skulle vara när man själv blev äldre och började dejta killar och fick ta del av allt det där magiska. Rosor och choklad. Dans i månskenet. Överrasknings picknickar. Första kyssen då raketer skulle smälla runt än.
Nog kom jag ihåg min första kyss. Det var min första besvikelse. Det var i en bil med en kille jag vart ihop med i knappt en månad. Han lutade sig över och kysste mig på munnen. I det ögonblicket trodde jag att jag skulle kvävas av hans stor tunga och tänkte att jag måste vara den sämsta 14-åringen på att kyssas. Jag hade drömt om raketer som skulle skjutas runt omkring oss och att stjärnorna skulle falla. Nog blev man besviken men det värsta var att det inte ens pirrade i magen, som man hade fantiserat om och hört om. Varför gjorde det inte det? Jag var ju kär i honom, eller? Hur vet man att man är kär? Det var ju ingen som hade svaret på det. Ingen vetenskapsman, inte ens föräldrarna kunde svara på det. Det enda man fick höra var att ”det kommer du känna inom dig” eller ”plötsligt så bara vet man att man är kär”. Det var ett mysterium enligt mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar