Det är svårt att beskriva. Svårt att beskriva med ord hur man känner sig i kroppen. När blodsvaren inte visar något och doktorn inte kanske säga vad det är. Då går det inte sätt ord på vad som är fel, då går det inte sätta ord på vad man ska säga till folk. Det enda man kan göra det är att försöka beskriva. Försöka få fram vad det är som inte är som det. När man inte orka lyfta upp armen, om man tycker det är jobbigt att hålla mobilen vid örat, när det känns som om man bestiger Mount Everest när man går upp för trappen då är det något som är fel. När man inte kan koncentrera sig på bio, när att gå hundrameter känns som ett maraton då är det något som är fel. När man tänker på vad man måste göra, men blir helt slut bara av tanken. När man känner att man inte ens orkar tänka på vissa saker utan att få huvudvärk och bara känner hur orken går ur en. Då är det något som inte är som det ska. När hjärtat slår och man känner sig stressad hela tiden, då är det något som är fel. När det är svårt att som om nätterna även om man har sin trygga man bredvid sig, då är det något som är knasigt! När man inte orka flytta sig ifrån soffan, inte ens att bara gå och göra en macka. Då är det något som inte stämmer...
Min man säger till mig hela tiden att jag måste vila.. Är det det jag har missat? 2010 var ett år med mycket fram och tillbaka! Då jag inte vilad eller kopplade av alls. Då även att jag var ledig tänkte jag på jobbet eller allt som måste göras. Känner att man måste göra sitt bästa. Känner att man inte räcker till. Då små saker blir som berg för en. Även att man på schemat inte jobbat så många timmar så har man inte kunnat släppa det och i huvudet har du hela tiden vart på jobbet. Tänk på vad man ska göra osv. Måste lära mig att koppla av, att man inte behöver ha så mycket krav på sig själv. Det går inte i längden.
Även att jag nu är hemma för att vila upp mig så är det svårt att koppla av. Hur gör man? Någon som kan lära mig?
Nu har jag koncentrerat mig så mycket på att skriva det här så nu är jag trött i både kropp och huvud.
Nej, nu får det vara slut med det här! Man kan väl inte vara utbränd i min ålder? Det måste vara något annat...
Nu måste jag vila. Nu ska jag ta det lugnt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar