Wow vilken film! Jag har velat se den HUR länge som helst, men det har inte blivit av. Men igår hände det. Då kom Johanna över med den och då var det bara att ta tillfället i akt och se den.
En riktigt rörande film måste jag nog allt få säga. Tänk den människan han fick ett helt nytt liv.
Någon trodde på honom. Någon gav honom tak över huvudet. Någon älskade honom.
Mycket han aldrig tidigare hade fått erfara.
Ibland har vi nog det lite för bekvämt i Sverige. Man tänker inte på att människor precis som Michael faktiskt existerar på riktigt. För oss kan problem vara att TV:n inte funkar eller bilen inte startar eller att man inte riktigt vet vilken utbildning man ska gå. Men här finns det folk som kämpar dag för dag bara för att överleva. Som är tacksamma om de bara har tak över huvudet för en natt. Eller mat för dagen, någonstans att sova.
Vi borde bli mer tacksamma för vad vi har och speciellt dela med oss av vad vi har till andra människor. Älska människor så som Jesus älskade människor.
Hjälpa våra medmänniskor. Jag tror att man kan finna stor glädje i att hjälpa andra.
Det finns folk som verkligen kämpar och det blir mycket lättare om man har någon som står bakom en. Någon som går bredvid en, någon som håller en i handen.
